Vill du hjälpa till att ta livet av Britney?
Jag satt och zappade mellan kanalerna på TV:n och fastnade vid en dokumentär om paparazzifotograferna som jagar Britney Spears. Jag blev rent ut sagt lite mörkrädd. KIllen som de följde spenderade halva sin tid med att jaga Britney så fort hon rörde sig utanför sitt hus. Han hade vakter som ringde till honom så fort de såg skymten av henne och rappoterade om precis varje steg hon tog. Den enda gången han stängde av sin telefon var när han var på begravning...och ehm....något mer..
Har du någon gång köpt en skvallertidning bara för att en nerdrogad Britney utan trorsor prytt framsidan? Har du i så fall tänkt på att du är med och betalar paparazzifotografernas löner? Det är på grund av dig som de överhuvudtaget har ett jobb. Det är tragiskt att se en ung tjej i min egen ålder som gått under så totalt. Jag vet sälv hur lite av livet jag har hunnit med. Jag skulle inte vilja att mitt liv tog slut innan det ens hann börja, och ärligt talat så tror jag inte att Britney kommer leva särskilt mycket längre tid om hennes liv fortsätter se ut så här.
Men jag erkänner, jag har fler än en gång köpt en skvallertidning. Jag tycker det är roligt att läsa om vad kändisar gör. Jag tycker dock det går lite över gränsen när jag får veta vilken färg Tommy Körberg har på kalsongerna eller hur många gånger Brad Pitt har lagt kottar i grannens brevlåda. Det måste väl finnas roligare saker att läsa om?
Tack för ordet.
Har du någon gång köpt en skvallertidning bara för att en nerdrogad Britney utan trorsor prytt framsidan? Har du i så fall tänkt på att du är med och betalar paparazzifotografernas löner? Det är på grund av dig som de överhuvudtaget har ett jobb. Det är tragiskt att se en ung tjej i min egen ålder som gått under så totalt. Jag vet sälv hur lite av livet jag har hunnit med. Jag skulle inte vilja att mitt liv tog slut innan det ens hann börja, och ärligt talat så tror jag inte att Britney kommer leva särskilt mycket längre tid om hennes liv fortsätter se ut så här.
Men jag erkänner, jag har fler än en gång köpt en skvallertidning. Jag tycker det är roligt att läsa om vad kändisar gör. Jag tycker dock det går lite över gränsen när jag får veta vilken färg Tommy Körberg har på kalsongerna eller hur många gånger Brad Pitt har lagt kottar i grannens brevlåda. Det måste väl finnas roligare saker att läsa om?
Tack för ordet.
Julfint i fönstren
Så här fint är det i Cykloppsens fönster idag. Med pynt från Ullared. Jag var lite nervös innan för hur jag skulle få ihop den, men det gick bra till slut. Jag har gjort ett tappert försök att julstäda lite i mitt hem idag, men jag vet inte om jag lyckade så särskilt bra. Jag fick i alla fall upp julgardiner och julstjärnor i alla mina (två) fönster.
Har ni också julstädat idag?
Jag vet inte att det har känts som att tiden går så här fort tidigare jular. De senaste månaderna har flugit förbi i en rasande fart. Nästa vecka går min underbara chef i pension. För några veckor tyckte jag att det var hur lång tid kvar som helst tills hon skulle försvinna, och det var skönt. Nu har mitt hjärta lite smått panik. Och när jag satt igår och gjorde ett kollage till henne som hon ska få i present fällde jag några tårar. Alla borde ha en chef som min!
Hur är din chef?
Imorgon står det julshopping med lillasyster på agendan. Om man ska ha NÅGON med sig när man handlar julklappar så är det min syster. Hon är världsmästaren på julklappar, jag är världsmästare i shopping. Tillsammans är vi ett mycket bra team! Jag kan inte säga att jag helt har kommit igång med mina julklappsköp i år. Tiden har helt enkelt gått för snabbt. Men det ska bli skönt att få ägna en hel dag åt det. Det blir nog bra.
GOD JUL!
Har ni också julstädat idag?
Jag vet inte att det har känts som att tiden går så här fort tidigare jular. De senaste månaderna har flugit förbi i en rasande fart. Nästa vecka går min underbara chef i pension. För några veckor tyckte jag att det var hur lång tid kvar som helst tills hon skulle försvinna, och det var skönt. Nu har mitt hjärta lite smått panik. Och när jag satt igår och gjorde ett kollage till henne som hon ska få i present fällde jag några tårar. Alla borde ha en chef som min!
Hur är din chef?
Imorgon står det julshopping med lillasyster på agendan. Om man ska ha NÅGON med sig när man handlar julklappar så är det min syster. Hon är världsmästaren på julklappar, jag är världsmästare i shopping. Tillsammans är vi ett mycket bra team! Jag kan inte säga att jag helt har kommit igång med mina julklappsköp i år. Tiden har helt enkelt gått för snabbt. Men det ska bli skönt att få ägna en hel dag åt det. Det blir nog bra.
GOD JUL!
Sveriges befolkning blinda?
Ibland undrar jag hur det är ställt med människan idag. Vad är det som har gjort att vi inte längre hinner se oss om och analysera vår omvärld? Kan vi inte längre följa enkla instruktioner? Vad är det med en pil som är svår att förstå? Har vi verkligen så bråttom att vi inte hinner se oss omkring när vi kommer till en ny plats, för att undrsöka vilka möjligheter som finns och vad som finns på platsen?
När du kommer in i en entré, letar du först upp en skylt eller en människa?
Jag sitter i entrén på sjukhuset. Jag älskar att hjälpa människor till rätta. Jag kan förstå om man frågar efter vägen till något ställe där man aldrig har varit. Men jag KAN inte begripa hur man kan fråga efter Apoteket och Kirurgmottagningen utan att skämmas. Låt mig förklara varför. Apoteket...det ligger ungefär 6 meter från växeln där jag sitter, men iofs måste man vända sig om 180 grader för att se det. Kirurgmottagningen ligger ca 8 meter från växeln men kräver bara en vändning på ca 175 grader. Om du har nackspärr kan jag tänka mig att förlåta dig, men då behöver jag ett skriftligt intyg från din läkare på det.
När du kommer in i en entré, letar du först upp en skylt eller en människa?
Jag sitter i entrén på sjukhuset. Jag älskar att hjälpa människor till rätta. Jag kan förstå om man frågar efter vägen till något ställe där man aldrig har varit. Men jag KAN inte begripa hur man kan fråga efter Apoteket och Kirurgmottagningen utan att skämmas. Låt mig förklara varför. Apoteket...det ligger ungefär 6 meter från växeln där jag sitter, men iofs måste man vända sig om 180 grader för att se det. Kirurgmottagningen ligger ca 8 meter från växeln men kräver bara en vändning på ca 175 grader. Om du har nackspärr kan jag tänka mig att förlåta dig, men då behöver jag ett skriftligt intyg från din läkare på det.
De säger att inga frågor är för dumma för att ställas...men jag undrar om det verkligen stämmer?
Patienter ringer till växeln på kvällstid för att få sina operationstider för morgondagen. Idag ringde det en herre som hade lite frågor att ställa. Det stod på hans kallelse att han fick dricka "klar dryck" en viss tid innan operationen och att detta innebar "kaffe, thé, gul saft och juice"... Men nu undrade han om han inte fick dricka vatten också, för det stod inte med på listan. Jag känner rent spontant så här: "INGA KOMMENTARER! PUCKO! Nej, du får bara dricka vatten om du späder ut det med thé, kaffe, juice eller saft? Rent vatten är alldeles för starkt."
Det var dagens rytning. Nu ska jag återgå till att äta min Dajm.
Patienter ringer till växeln på kvällstid för att få sina operationstider för morgondagen. Idag ringde det en herre som hade lite frågor att ställa. Det stod på hans kallelse att han fick dricka "klar dryck" en viss tid innan operationen och att detta innebar "kaffe, thé, gul saft och juice"... Men nu undrade han om han inte fick dricka vatten också, för det stod inte med på listan. Jag känner rent spontant så här: "INGA KOMMENTARER! PUCKO! Nej, du får bara dricka vatten om du späder ut det med thé, kaffe, juice eller saft? Rent vatten är alldeles för starkt."
Det var dagens rytning. Nu ska jag återgå till att äta min Dajm.
Jag saknar dig
Önskar du var här
Telia=Felia
Dagens stora företag att dumpas i Kloppsens soptunna är... *trumvirvel* TELIA! Eller egentligen personalen på Relacom. Eller EGENTLIGEN bara EN personal på Relacom. Varje gång man nämner hans namn i en sjukhusväxel i Göteborgsområdet går det som en enda stor suck genom rummet. Idag var han på Nordmanna Vårdcentral i Kungälv för att installera en telefon....vilket borde vara ganska enkelt för någon som uppenbarligen jobbar med det varje dag. Men nej, inte för honom. Helt plötsligt börjar en ilsket röd larm-3:a blinka på min skärm. En kvinna ringer från Nordmanna och säger att ALLA deras telefoner är ur funktion. Jag frågar om det inte kan vara så att teknikern från Relacom kan pilla med något i just detta nu...och det är därför som telefonerna inte fungerar. Jag får till svar: "Nej, han åkte för en liten stund sedan".
Vi ringer till Telia och de lovar att skicka dit en tekniker igen. Två timmar senare ringer vi till Telia och undrar när de är klara. Telia informerar att de tänker skicka ut en tekniker. HALLÅ! Det sa ni för TVÅ timmar sen? Det är inte OK att en vårdcentral ligger i total radioskugga i en halv dag! När jag gick hem kl.17 idag var det fortfarande inte ordnat. Jag är glad att jag inte börjar förrän 12 imorgon.
Skärpning Telia!
Vi hade studiebesök i växeln idag. "A" från Sahlgrenska. Fruktansvärt härlig människa! Det var meningen att hon skulle sitta ihop med mig, men redan strax efter frukostpromenaden tyckte hon att jag skulle sätta mig vid en egen telefon. Jag kände mig lite som en hönsmamma som inte vill släppa iväg sin lilla kyckling, men jag lydde ändå och satte mig vid en annan dator. Och hon skötte sig MYCKET bra. Högsta betyg till A! Det var väl bara några gånger som fingrarna drogs till fel knapp, men det är tillåtet att göra fel ibland. Vi hade dessutom grymma problem med datorerna och telefonerna... Och vems fel var det? TELIA!
Vi ringer till Telia och de lovar att skicka dit en tekniker igen. Två timmar senare ringer vi till Telia och undrar när de är klara. Telia informerar att de tänker skicka ut en tekniker. HALLÅ! Det sa ni för TVÅ timmar sen? Det är inte OK att en vårdcentral ligger i total radioskugga i en halv dag! När jag gick hem kl.17 idag var det fortfarande inte ordnat. Jag är glad att jag inte börjar förrän 12 imorgon.
Skärpning Telia!
Vi hade studiebesök i växeln idag. "A" från Sahlgrenska. Fruktansvärt härlig människa! Det var meningen att hon skulle sitta ihop med mig, men redan strax efter frukostpromenaden tyckte hon att jag skulle sätta mig vid en egen telefon. Jag kände mig lite som en hönsmamma som inte vill släppa iväg sin lilla kyckling, men jag lydde ändå och satte mig vid en annan dator. Och hon skötte sig MYCKET bra. Högsta betyg till A! Det var väl bara några gånger som fingrarna drogs till fel knapp, men det är tillåtet att göra fel ibland. Vi hade dessutom grymma problem med datorerna och telefonerna... Och vems fel var det? TELIA!
Västtrafik = Bästtrafik
Jamen eller HUR!? Det är inte konstigt att folk inte åker kollektivt. Idag hade jag tur, men jag måste påstå att Västtrafik är katastrofalt dåliga på att passa tider och överhuvudtaget komma fram alls. Jag slutade 17.00 idag men jag hade planerat att sluta tidigare och ta ett tidigare tåg hem. Men när min kollega som skulle avlösa mig kom till jobbet drog hon igång en intensiv jakt på vår chefs (chefen som är ÖVER min närmsta chef) telefonnummer. Detta ledde till att mina planer på att sluta tidigare bara blev en vacker tanke. Och tur var väl det. När jag väl kom till Ytterby station fick jag veta att det tåget jag hade planerat att ta från början, inte hade kommit alls.
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt kallt?
Klockan närmade sig den tid då tåget skulle rulla in på stationen...sen närmade den sig mer och mer tiden då NÄSTA tåg skulle komma in på stationen. Som om det inte vore nog att det tidigare tåget inte kom alls, så tyckte Västtrafik att det vore ganska trevligt för deras trogna resenärer att komma lite senare...så de skulle få riktigt mycket frisk luft.
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt KALLT?
När tåget till slut rullade in på stationen var det en kvart försenat...fast om det var TÄNKT att vara det tidiga tåget var det en TIMME försenat. Jag var ganska glad att jag inte var en av dem som stått där en timme och väntat. Vill ni jag ska berätta om hur mycket man kan göra i Ytterby? ... Sådär, nu är jag klar!
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt KALLT?
Nu är jag hemma i min härligt varma lägenhet...och ironin flödar... Stenungsundshem är inte heller mina idoler. Mina fönster är så otätade så det är löjligt. Jag funderar helt ärligt på om det är en god idé att spika igen fönstrena. Alternativt att köpa en eskimåjacka med mycket päls. Jag väntar bara på att isbjörnar ska flytta in och bosätta sig i mitt kök och att istappar ska börja växa i mina näsborrar.
Nej men...jag behöver inte nämna att det är kallt va?
DET ÄR KALLT!
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt kallt?
Klockan närmade sig den tid då tåget skulle rulla in på stationen...sen närmade den sig mer och mer tiden då NÄSTA tåg skulle komma in på stationen. Som om det inte vore nog att det tidigare tåget inte kom alls, så tyckte Västtrafik att det vore ganska trevligt för deras trogna resenärer att komma lite senare...så de skulle få riktigt mycket frisk luft.
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt KALLT?
När tåget till slut rullade in på stationen var det en kvart försenat...fast om det var TÄNKT att vara det tidiga tåget var det en TIMME försenat. Jag var ganska glad att jag inte var en av dem som stått där en timme och väntat. Vill ni jag ska berätta om hur mycket man kan göra i Ytterby? ... Sådär, nu är jag klar!
Behöver jag nämna att det är fruktansvärt KALLT?
Nu är jag hemma i min härligt varma lägenhet...och ironin flödar... Stenungsundshem är inte heller mina idoler. Mina fönster är så otätade så det är löjligt. Jag funderar helt ärligt på om det är en god idé att spika igen fönstrena. Alternativt att köpa en eskimåjacka med mycket päls. Jag väntar bara på att isbjörnar ska flytta in och bosätta sig i mitt kök och att istappar ska börja växa i mina näsborrar.
Nej men...jag behöver inte nämna att det är kallt va?
DET ÄR KALLT!
Jag ska vara lucia
Så länge jag kan minnas har vi varje år haft en tradition. Den är viktigare än själva julafton. Själva datumet är inte lika viktig som själva aktiviteterna men den infaller alltid runt den 16:e december varje år. I år infaller det den 13:e december. Denna tradition kallas; Mormors födelsedagskalas.
Det går till så här: Vi anländer till min morbror och mosters hus i Stenungsund. Alla står i köket och hallen och pratar högt med varann om olika saker. Mest om vad de gjort under det gångna året. Med mig brukar de prata om huruvida jag jobbar kvar på sjukhuset och huruvida jag har fått något körkort eller inte. Mycket uttjatade ämnen. Därefter går vi vidare in i storarummet för att inta förrätt. Denna kan variera varje år, men den brukar oftast innehålla någon form av antingen sill eller räkor och någon form av bröd. Denna lilla rätt skall intas nästan olidligt långsamt och man måste prata med sin bordsgranne hela tiden. Har man otur måste man sitta med någon man INTE pratade med ute i hallen...och måste svara på frågor om jobb och körkort en gång till. Ibland har de gjort ett "barnbord" och ett "vuxenbord". Att vara vuxen innebär att vara över 50 år och ha inslag av grått i sitt hår. Har man dessutom käpp eller rullator får man gå direkt till vuxenbordet utan att passera GÅ. Att tillhöra barnbordet innebär inte längre att man måste leka med dockor eller lego. Det gäller helt enkelt bara att du är under 50, kan gå själv utan rullator och har alla dina egna tänder kvar....eller att du helt enkelt är socialt handikappad och bor hemma hos din mamma, har fastnat i 50-talets mode, aldrig haft en flickvän och möjligtvis till och med är GAY men inte vågar berätta det för ovan nämnda mamma.
När man petat i sig förrätten är det dags för huvudrätten. Denna innebär VARJE år totalt frosseri av julskinka och potatismos med palsternacka eller rotselleri (mormor glömmer ibland bort vilken av dem hon brukar ha i). Till detta serveras även brysselkål, rödkål och senap. Detta får ätas hur fort man vill men man får inte sluta förrän man har ätit så mycket så man nästan kräks. När denna gräns är nådd får man lov att luta sig tillbaka i stolen och andas. Man får endast resa sig upp och gå en sväng om man sitter vid barnbordet. Du får endast lov att resa dig från din stol vid vuxenbordet om du faktiskt har ätit så mycket så du måste kräkas...eller om du måste lätta på blåsan för att du råkat få i dig för mycket öl.
I väntan på efterrätten har nu gänget från barnbordet chansen att ordna med någon slags underhållning. DETTA år kommer det att bli ett luciatåg. De som inte äger ett lucianattlinne har fått lov att använda ett lakan att svepa in sig i. Vi får väl se hur vackert detta kommer bli. Men jag kan inte tänka mig att Klopps i vitt lakan är en himla vacker syn. Underhållningen har även ett återkommande inslag varje år. Min kusin som sjunger "Marys boychild" för sin kära mor och sedan torkar moster sina tårar och vi fortsätter våra liv som om inget hade hänt.
Efterrätten bärs in. Även denna är samma varje år. Fruktsallad med vaniljglass och grädde. Har man tur har man lyckats hoppa ner huvudrätten så mycket så man orkar ta en tallrik extra med fruktsallad, men ofta är det alldeles för fullt i magen.
Efter detta brukar det vara dags för julkalendern på TV. De som följer denna slaviskt flyttar ner sig till källaren och parkerar sig på väl utvald plats. Den som kommer sent får sätta sig på golvet om det inte finns någon plats kvar. När julkalendern är slut brukar de flesta av gästerna från vuxenbordet börja skruva på sig och fundera på hemfärden. Det är nu folket från barnbordet har mest energi och börjar leta fram familjespel. När de trötta gästerna från vuxenbordet trillat iväg hemåt läggs spelplanen på bordet och lagen delas upp. Min morbror och moster hamnar väldigt sällan i samma lag, till allas förtret. Det är nämligen dessa två som är de största rivalerna i lilla landet Sällskapsspel.
Kväll blir till natt och även gästerna från barnbordet börjar gäspa. Någon kommer på att de har glömt att ta fram chokladasken och frukten som de lagt upp fint på ett fat. Vi klämmer ner en chokladbit och en clementin och trillar sedan hem och lägger oss i sängen...ibland utan att byta om till nattlinne och borsta tänderna.
Vad har ni för traditioner?
Det går till så här: Vi anländer till min morbror och mosters hus i Stenungsund. Alla står i köket och hallen och pratar högt med varann om olika saker. Mest om vad de gjort under det gångna året. Med mig brukar de prata om huruvida jag jobbar kvar på sjukhuset och huruvida jag har fått något körkort eller inte. Mycket uttjatade ämnen. Därefter går vi vidare in i storarummet för att inta förrätt. Denna kan variera varje år, men den brukar oftast innehålla någon form av antingen sill eller räkor och någon form av bröd. Denna lilla rätt skall intas nästan olidligt långsamt och man måste prata med sin bordsgranne hela tiden. Har man otur måste man sitta med någon man INTE pratade med ute i hallen...och måste svara på frågor om jobb och körkort en gång till. Ibland har de gjort ett "barnbord" och ett "vuxenbord". Att vara vuxen innebär att vara över 50 år och ha inslag av grått i sitt hår. Har man dessutom käpp eller rullator får man gå direkt till vuxenbordet utan att passera GÅ. Att tillhöra barnbordet innebär inte längre att man måste leka med dockor eller lego. Det gäller helt enkelt bara att du är under 50, kan gå själv utan rullator och har alla dina egna tänder kvar....eller att du helt enkelt är socialt handikappad och bor hemma hos din mamma, har fastnat i 50-talets mode, aldrig haft en flickvän och möjligtvis till och med är GAY men inte vågar berätta det för ovan nämnda mamma.
När man petat i sig förrätten är det dags för huvudrätten. Denna innebär VARJE år totalt frosseri av julskinka och potatismos med palsternacka eller rotselleri (mormor glömmer ibland bort vilken av dem hon brukar ha i). Till detta serveras även brysselkål, rödkål och senap. Detta får ätas hur fort man vill men man får inte sluta förrän man har ätit så mycket så man nästan kräks. När denna gräns är nådd får man lov att luta sig tillbaka i stolen och andas. Man får endast resa sig upp och gå en sväng om man sitter vid barnbordet. Du får endast lov att resa dig från din stol vid vuxenbordet om du faktiskt har ätit så mycket så du måste kräkas...eller om du måste lätta på blåsan för att du råkat få i dig för mycket öl.
I väntan på efterrätten har nu gänget från barnbordet chansen att ordna med någon slags underhållning. DETTA år kommer det att bli ett luciatåg. De som inte äger ett lucianattlinne har fått lov att använda ett lakan att svepa in sig i. Vi får väl se hur vackert detta kommer bli. Men jag kan inte tänka mig att Klopps i vitt lakan är en himla vacker syn. Underhållningen har även ett återkommande inslag varje år. Min kusin som sjunger "Marys boychild" för sin kära mor och sedan torkar moster sina tårar och vi fortsätter våra liv som om inget hade hänt.
Efterrätten bärs in. Även denna är samma varje år. Fruktsallad med vaniljglass och grädde. Har man tur har man lyckats hoppa ner huvudrätten så mycket så man orkar ta en tallrik extra med fruktsallad, men ofta är det alldeles för fullt i magen.
Efter detta brukar det vara dags för julkalendern på TV. De som följer denna slaviskt flyttar ner sig till källaren och parkerar sig på väl utvald plats. Den som kommer sent får sätta sig på golvet om det inte finns någon plats kvar. När julkalendern är slut brukar de flesta av gästerna från vuxenbordet börja skruva på sig och fundera på hemfärden. Det är nu folket från barnbordet har mest energi och börjar leta fram familjespel. När de trötta gästerna från vuxenbordet trillat iväg hemåt läggs spelplanen på bordet och lagen delas upp. Min morbror och moster hamnar väldigt sällan i samma lag, till allas förtret. Det är nämligen dessa två som är de största rivalerna i lilla landet Sällskapsspel.
Kväll blir till natt och även gästerna från barnbordet börjar gäspa. Någon kommer på att de har glömt att ta fram chokladasken och frukten som de lagt upp fint på ett fat. Vi klämmer ner en chokladbit och en clementin och trillar sedan hem och lägger oss i sängen...ibland utan att byta om till nattlinne och borsta tänderna.
Vad har ni för traditioner?
Spisen är klar!
Jag skaffade bredband för några månader sedan. Sånt där himla bra mobilt bredband som man kan flytta med sig när man vill gå någonstans. Som alla säkert vet så funkar det som ett mobilabonnemang i princip...vilket innebär att man kan skicka sms direkt från datorn. Jag har aldrig använt den funktionen, och jag har aldrig lämnat ut mitt nummer.
I veckan har min hyresvärd installerat en köksfläkt i mitt kök. Förut har man fått öppna fönstren för att få lite luft i lungorna, men nu går luften rakt igenom lägenheten...och man känner hur väl de INTE har isolerat fönster och dörrar.
Nåväl. Åter till sms-funktionen i mitt mobila bredband. Igår fick jag ett sms till min dator.
Jag vet inte vem denna Bosse är, men Tack Bosse för att du har arbetat så hårt och snabbt för att färdigställa "min spis". Skämt åsido. Om det är någon som har beställt en spis, eller lämnat in en spis på lagning hos en Bosse...så kan det vara eran spis som är klar. Slå en pling till Bosse och hör efter. Och tala om för mig sen om den är fin.
I veckan har min hyresvärd installerat en köksfläkt i mitt kök. Förut har man fått öppna fönstren för att få lite luft i lungorna, men nu går luften rakt igenom lägenheten...och man känner hur väl de INTE har isolerat fönster och dörrar.
Nåväl. Åter till sms-funktionen i mitt mobila bredband. Igår fick jag ett sms till min dator.
"Hej.Er spis är klar. Mvh. Bosse."
Jag vet inte vem denna Bosse är, men Tack Bosse för att du har arbetat så hårt och snabbt för att färdigställa "min spis". Skämt åsido. Om det är någon som har beställt en spis, eller lämnat in en spis på lagning hos en Bosse...så kan det vara eran spis som är klar. Slå en pling till Bosse och hör efter. Och tala om för mig sen om den är fin.
Växeln hallå!
Att arbeta i en sjukhusväxel kan stundom vara väldigt tråkigt och enformigt. Men ibland händer det att man hittar några guldkorn.
Det kommer även kunder till vår besökslucka, och även i den kan man få sig ett gott skratt ibland.
Nu har ni fått en första inblick i vad jag genomlider varje dag på jobbet.
En kvinna ringer till växeln. När M frågar vart det är hon vill bli kopplad blir kvinnan irriterad för hon inte kommer på vad det heter. M försöker hjälpa henne med förslag på olika mottagningar. Kvinnan blir mer och mer irriterad, men till slut kommer hon på vart hon vill komma: ”Det är ju till UNDERLIVET jag vill komma!”
En herre ringer till kirurgmottagningen flertalet gånger och får till svar varje gång att kön är full. Jag hör hur han blir mer och mer irriterad för varje gång. Sista gången han ringer säger han: ”Jag vill bli kopplad till slakthuset.” Det verkar vara det magiska ordet, för han kommer till slut in i kön.
Det kommer även kunder till vår besökslucka, och även i den kan man få sig ett gott skratt ibland.
En sekreterare kommer till luckan en morgon, alldeles förtvivlad. Hon har tappat bort sin telefon. Hon har letat ÖVERALLT på kontoret. Jag ger henne en lånetelefon och hon lovar att leta under dagen. På eftermiddagen kommer hon tillbaka och ser fortfarande lika förtvivlad ut. Hon har inte hittat den ännu. Hon säger att hon ska leta hemma också men hon undrar vad som händer om hon inte hittar den. Jag säger att hon ska leta hemma först, så får vi lösa det sen i så fall.
Morgonen efter kommer hon igen. Hon ser inte längre förtvivlad ut, men däremot skamsen… ”Jag har hittat den, men jag vågar inte säga vart”, säger hon och skrattar. ”Jag letade ÖVERALLT hemma. Under soffan, i soffan, under sängen, i skåp, i lådor, på toaletten… Sen var jag helt slut. Så jag satte mig i soffan. Jag frågade min dotter om HON hade sett min jobbtelefon.” Det hade hon. ”Den ligger i en sko i garderoben”, hade hon sagt. Behöver jag säga att vi bröt ihop av skratt?
Morgonen efter kommer hon igen. Hon ser inte längre förtvivlad ut, men däremot skamsen… ”Jag har hittat den, men jag vågar inte säga vart”, säger hon och skrattar. ”Jag letade ÖVERALLT hemma. Under soffan, i soffan, under sängen, i skåp, i lådor, på toaletten… Sen var jag helt slut. Så jag satte mig i soffan. Jag frågade min dotter om HON hade sett min jobbtelefon.” Det hade hon. ”Den ligger i en sko i garderoben”, hade hon sagt. Behöver jag säga att vi bröt ihop av skratt?
Nu har ni fått en första inblick i vad jag genomlider varje dag på jobbet.
A new fresh start
Alla behöver vi någon gång börja om. Radera precis allt, och bara starta om från ruta ett. Ibland får man ta lite hjälp för att få fart. Man behöver någon som knuffar på. Jag har många som hjälper till att knuffa i mitt liv. Det är egentligen inte förrän på senare tid som jag har kommit på det, men jag är tacksam för precis allihop av er. Jag nämer ingen så glömmer jag ingen. Jag hoppas och vet att ni vet vilka ni är ändå. Idag måste jag nog ändå tacka EN speciellt, för att hon knuffade fart på mitt bloggskrivande. Jag har ofta börjat, men slutat lika fort igen för att den ser så tråkig ut. Men NU är den FIN! Det finns inga bortförklaringar längre. Tack Moolin för knuffen.
Hur är Klopps som bloggare? Jo, vi vet inte det ännu. Men förhoppningsvis är hon vansinnigt rolig och välformulerad. Har vi tur så slänger hon då och då in något roligt citat från någon tokig patient som ringer till henne på sjukhuset. Eller så kommer det upp någon tokig bild på en av hennes överintelligenta katter. Den som lever får se helt enkelt.
Vem är den där Klopps då? Egentligen är hon en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem och känslor. Hon blir irriterad över helt vanliga saker och blir glad över samma saker som vilken annan vanlig tjej som helst. Hon har bara några hjärnceller som är felplacerade ibland...så livet blir LITE lite tokigare med en Klopps i närheten.
Hon lever i urskogen ihop med sina ovan nämnda överintelligenta katter och några dammråttor av skiftande storlek. På sommaren brukar de även ta in hyresgäster som får bo i köket och äta sockerbaserade matvaror... Dessa brukar de kalla för svartmyrorna...mest för att de ÄR svartmyror.
Hon har en mamma, en pappa, en lillasyster (som hellre kunde fått vart en bror) och en pojkvän som är rysligt snygg.
Hon arbetar på Kungälvs sjukhus i telefonväxeln, men kommer mycket snart att byta arbetsplats (tillsammans med sina kollegor på Kungälv) till Sahlgrenska sjukhuset...för att sedan flytta vidare till Östra sjukhuset i Göteborg. Hurra för folk som är bra på att organisera saker.
Nu hoppas vi att du lärt känna författaren till denna blogg lite mer. Om inte, så är du hjärtligt välkommen tillbaka imorgon, så får du lära dig något helt nytt om henne. Hon är rysligt intressant må du tro.
PUSSOKRAM!
Hur är Klopps som bloggare? Jo, vi vet inte det ännu. Men förhoppningsvis är hon vansinnigt rolig och välformulerad. Har vi tur så slänger hon då och då in något roligt citat från någon tokig patient som ringer till henne på sjukhuset. Eller så kommer det upp någon tokig bild på en av hennes överintelligenta katter. Den som lever får se helt enkelt.
Vem är den där Klopps då? Egentligen är hon en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem och känslor. Hon blir irriterad över helt vanliga saker och blir glad över samma saker som vilken annan vanlig tjej som helst. Hon har bara några hjärnceller som är felplacerade ibland...så livet blir LITE lite tokigare med en Klopps i närheten.
Hon lever i urskogen ihop med sina ovan nämnda överintelligenta katter och några dammråttor av skiftande storlek. På sommaren brukar de även ta in hyresgäster som får bo i köket och äta sockerbaserade matvaror... Dessa brukar de kalla för svartmyrorna...mest för att de ÄR svartmyror.
Hon har en mamma, en pappa, en lillasyster (som hellre kunde fått vart en bror) och en pojkvän som är rysligt snygg.
Hon arbetar på Kungälvs sjukhus i telefonväxeln, men kommer mycket snart att byta arbetsplats (tillsammans med sina kollegor på Kungälv) till Sahlgrenska sjukhuset...för att sedan flytta vidare till Östra sjukhuset i Göteborg. Hurra för folk som är bra på att organisera saker.
Nu hoppas vi att du lärt känna författaren till denna blogg lite mer. Om inte, så är du hjärtligt välkommen tillbaka imorgon, så får du lära dig något helt nytt om henne. Hon är rysligt intressant må du tro.
PUSSOKRAM!
