Alla behöver vi någon gång börja om. Radera precis allt, och bara starta om från ruta ett. Ibland får man ta lite hjälp för att få fart. Man behöver någon som knuffar på. Jag har många som hjälper till att knuffa i mitt liv. Det är egentligen inte förrän på senare tid som jag har kommit på det, men jag är tacksam för precis allihop av er. Jag nämer ingen så glömmer jag ingen. Jag hoppas och vet att ni vet vilka ni är ändå. Idag måste jag nog ändå tacka EN speciellt, för att hon knuffade fart på mitt bloggskrivande. Jag har ofta börjat, men slutat lika fort igen för att den ser så tråkig ut. Men NU är den FIN! Det finns inga bortförklaringar längre. Tack Moolin för knuffen.

Hur är Klopps som bloggare? Jo, vi vet inte det ännu. Men förhoppningsvis är hon vansinnigt rolig och välformulerad. Har vi tur så slänger hon då och då in något roligt citat från någon tokig patient som ringer till henne på sjukhuset. Eller så kommer det upp någon tokig bild på en av hennes överintelligenta katter. Den som lever får se helt enkelt.

Vem är den där Klopps då? Egentligen är hon en helt vanlig tjej, med helt vanliga problem och känslor. Hon blir irriterad över helt vanliga saker och blir glad över samma saker som vilken annan vanlig tjej som helst. Hon har bara några hjärnceller som är felplacerade ibland...så livet blir LITE lite tokigare med en Klopps i närheten.
Hon lever i urskogen ihop med sina ovan nämnda överintelligenta katter och några dammråttor av skiftande storlek. På sommaren brukar de även ta in hyresgäster som får bo i köket och äta sockerbaserade matvaror... Dessa brukar de kalla för svartmyrorna...mest för att de ÄR svartmyror.
Hon har en mamma, en pappa, en lillasyster (som hellre kunde fått vart en bror) och en pojkvän som är rysligt snygg.
Hon arbetar på Kungälvs sjukhus i telefonväxeln, men kommer mycket snart att byta arbetsplats (tillsammans med sina kollegor på Kungälv) till Sahlgrenska sjukhuset...för att sedan flytta vidare till Östra sjukhuset i Göteborg. Hurra för folk som är bra på att organisera saker.

Nu hoppas vi att du lärt känna författaren till denna blogg lite mer. Om inte, så är du hjärtligt välkommen tillbaka imorgon, så får du lära dig något helt nytt om henne. Hon är rysligt intressant må du tro.

PUSSOKRAM!