Växeln hallå!
Att arbeta i en sjukhusväxel kan stundom vara väldigt tråkigt och enformigt. Men ibland händer det att man hittar några guldkorn.
Det kommer även kunder till vår besökslucka, och även i den kan man få sig ett gott skratt ibland.
Nu har ni fått en första inblick i vad jag genomlider varje dag på jobbet.
En kvinna ringer till växeln. När M frågar vart det är hon vill bli kopplad blir kvinnan irriterad för hon inte kommer på vad det heter. M försöker hjälpa henne med förslag på olika mottagningar. Kvinnan blir mer och mer irriterad, men till slut kommer hon på vart hon vill komma: ”Det är ju till UNDERLIVET jag vill komma!”
En herre ringer till kirurgmottagningen flertalet gånger och får till svar varje gång att kön är full. Jag hör hur han blir mer och mer irriterad för varje gång. Sista gången han ringer säger han: ”Jag vill bli kopplad till slakthuset.” Det verkar vara det magiska ordet, för han kommer till slut in i kön.
Det kommer även kunder till vår besökslucka, och även i den kan man få sig ett gott skratt ibland.
En sekreterare kommer till luckan en morgon, alldeles förtvivlad. Hon har tappat bort sin telefon. Hon har letat ÖVERALLT på kontoret. Jag ger henne en lånetelefon och hon lovar att leta under dagen. På eftermiddagen kommer hon tillbaka och ser fortfarande lika förtvivlad ut. Hon har inte hittat den ännu. Hon säger att hon ska leta hemma också men hon undrar vad som händer om hon inte hittar den. Jag säger att hon ska leta hemma först, så får vi lösa det sen i så fall.
Morgonen efter kommer hon igen. Hon ser inte längre förtvivlad ut, men däremot skamsen… ”Jag har hittat den, men jag vågar inte säga vart”, säger hon och skrattar. ”Jag letade ÖVERALLT hemma. Under soffan, i soffan, under sängen, i skåp, i lådor, på toaletten… Sen var jag helt slut. Så jag satte mig i soffan. Jag frågade min dotter om HON hade sett min jobbtelefon.” Det hade hon. ”Den ligger i en sko i garderoben”, hade hon sagt. Behöver jag säga att vi bröt ihop av skratt?
Morgonen efter kommer hon igen. Hon ser inte längre förtvivlad ut, men däremot skamsen… ”Jag har hittat den, men jag vågar inte säga vart”, säger hon och skrattar. ”Jag letade ÖVERALLT hemma. Under soffan, i soffan, under sängen, i skåp, i lådor, på toaletten… Sen var jag helt slut. Så jag satte mig i soffan. Jag frågade min dotter om HON hade sett min jobbtelefon.” Det hade hon. ”Den ligger i en sko i garderoben”, hade hon sagt. Behöver jag säga att vi bröt ihop av skratt?
Nu har ni fått en första inblick i vad jag genomlider varje dag på jobbet.
Kommentarer
Postat av: Nnika
Den med skon var ju helkul.. :-)
Postat av: Sara
Ibland saknar jag den delen av jobbet ;)
Trackback
