Nu har det äntligen hänt. För om jag ska vara ärlig, så har jag nästan längtat lite. Min dator är död. Jag önskar dock att jag hade planerat döden lite bättre, och bränt ut lite mer på CDs, men jag får se om jag hittar någon trevlig datorpsykolog som kan få det gamla skrället att åtminstone släppa ifrån sig alla mina bilder och min musik. Det ordnar sig alltid. Jag tror jag har det mesta på den andra hårddisken.

Just nu sitter jag och bloggar med hjälp av min mors nya laptop. Hon har blivit hypermodern och har köpt en sån där liten minilaptop (netbook heter det va?). Jag älskar den, men jag tänker själv köpa en något bättre laptop till mig själv, för ja, en laptop ska jag ha. Jag har länge velat ha en, men jag har inte kunnat köpa någon tidigare, Har varken haft råd eller något verkligt behov. Den gamla datorn har ju trots allt fungerat. Nu har jag både råd och ett behov. Hurra! Vi får se om jag kan komma iväg till någon trevlig affär i helgen kanske. Mamma pratade om att köra hem mormor på söndag, och då kanske jag kan passa på.

Nu är det nytt år!

Om man ser tillbaka på det  gångna året tror jag ändå det har varit ganska fantastiskt. Jag har hela tiden haft underbara människor runt mig, som har fått mig att må hur bra som helst. De har stöttat mig när jag har velat bara lägga mig ner i ett mörkt rum och sova bort resten av livet. För face it, vem vill sova bort livet när man har såna vänner som jag har? Jag har haft en väldigt rolig sommar, även om jag inte var mycket ledig. Jag ångrar verkligen att jag inte tog någon semester. Jag tror aldrig jag har varit så ofta på Liseberg som i sommar, men utan att åka en enda karusell. Jag och min syster var nog på varenda konsert som var värd att besökas. Håkan Hellström, Amanda Jensen, Mustasch, Christer Sjögren (vi tog med mormor och hon uppskattade det väldigt mycket). Jag tror vi var på Tomas DiLeva också. Det finns säkert fler som jag har glömt. Även om han inte är min favorit, så måste jag nog ändå säga att Håkan Hellströms konsert var mest minnesvärd.

Tog ni väl hand om er sommar?

Många nya vänner har kommit in i mitt liv denna sommaren. Jag har nämnt mina tre finaste tidigare. Erik, Björn och Simon. Erik, som jag har spenderat mycket tid i telefonen och på MSN med. Vad som började med en het diskussion om Bingolotto blev till slut en mycket fin vänskap. Jag ska alltid minnas denna sommaren som sommaren då jag vann över Erik i Boule, och sommaren då jag stannade uppe halva natten för att bli snuskigt duktig i Wii-bowling.
Genom Erik träffade jag Björn, som jag egentligen inte vet hur jag har klarat mig utan innan. Hela hans familj är helt underbar och när jag hälsade på hos Björn i somras så blev jag väldigt väl omhändertagen. Denna sommar ska jag minnas som sommaren då jag fick Björn att köra mig till Stockholms Central TVÅ gånger, eftersom jag hade köpt tågbiljett åt fel håll när jag skulle åka hem och fick åka hem dagen efter.
Simon. Ja, Simon. Vad ska vi säga? En underbar vänskap. Jag minns när vi sågs för första gången. Jag satt på en bänk och väntade på tåget i Stenungsund. Jag var på väg hem från jobbet. Han kom gående och jag minns att jag tänkte: "Åh nej, han kommer prata med mig. Jag orkar inte!" Men han satte sig ner, och var tyst. Men så plötsligt bröt han tystnaden. "Vad är klockan?" Jag svarade och hoppades att detta skulle vara slutet på vår konversation. Det blev inte så. Han fortsatte: "Jo, du förstår jag är lite förvirrad, för jag har låtit spruta in grodgift i min arm, så jag har glömt min mobil hemma." Efter det kunde jag inte sluta prata med honom. Han är så härligt underlig. Livet utan Simon vore grått.

Jag har naturligtvis inte glömt de vänner jag hade redan innan. Sara, som har växt fast lite mer i mitt hjärta, tillsammans med sina underbara barn förstås. Monica, som växte fast lite mer efter att hon började jobba på sjukhuset tillsammans med mig. Lena, som alltid kommer sitta lika stenhårt fast, för hon sitter fast med superlim. Malin, som kom tillbaka efter ett smärtsamt uppehåll. Annika, som alltid är ett stort stöd för mig. Sarah, som alltid har goda råd när man behöver ett.

Mina äldsta vänner, som jag dessvärre inte har sett mycket alls under året. Johanna, Sandra, Lina, Linda, Lars, Patrik. Egentligen ska man inte nämna några vid namn, eftersom man alltid glömmer någon, som blir ledsen.  Hoppas jag inte har glömt alltför många. Jag åberopar tillfällig sinnesförvirring.

Jag har inte glömt honom. Men han borde få ett eget kapitel egentligen. Min finaste John, som jag inte vet hur jag skulle kunna sluta älska om jag blev tvingad till det. Han har visserligen gjort mig väldigt ledsen många gånger, men det bra överväger det dåliga. När jag befinner mig i hans famn, då är jag hemma. Jag känner mig aldrig så trygg som när jag är "hemma". Jag minns fortfarande när jag träffade honom för första gången live. Jag hade beställt biljetter och skulle åka till honom i Linköping. Jag var så extremt nervös, men ändå på något sätt helt lugn. När jag steg ur bussen såg jag mig omkring. Jag såg ingen som liknade honom. Jag blev lite mer nervös. Så jag ringde honom. Han sa att han står vid sin bil och väntar på mig. Jag gick runt bussen, och där stod han. I vit linneskjorta, jeans som var så snygga så jag nästan svimmade och svarta pilotglasögon. Alltså, ni förstår inte hur snygg denna karl är! Och han luktade SÅ gott. Kvällen spenderades i en biosalong och resten är det censur på.

Hur mötte du din kärlek för första gången?

Nu ska jag dricka kaffe med min mormor. Ha en trevlig kväll kära läsare. Vi hörs en annan dag, om ni har tur, kanske redan imorgon.