I morse när jag vaknade var det helt vitt på marken. Det hade kommit lite snö på natten, inte mycket, bara lite. Kanske bara några millimeter eller så. Det gick relativt lätt att gå till jobbet, men jag tog det ändå försiktigt. Med mina meriter vet man aldrig. När jag hade jobbat klart för dagen hade snötäcket förvandlats till ett istäcke. Jag bestämde ganska snabbt att jag inte ville utsätta mig för en promenad mellan sjukhuset och busstationen, så jag kollade upp hur bussarna gick från sjukhuset. Jag hittade snabbt en bra buss, som skulle innebära två byten.

Första bussen var mycket bra i tid. Den tog mig till motorvägen i Kungälv, där nästa buss skulle gå. Det hemska var att bussen skulle gå från andra sidan av motorvägen, och bron över var INTE ohalkig! Jag lyckades ta mig över. Bussen som skulle ta mig till nästa anhalt var tio minuter försenad. Oväntat? Nej. Jag byggde snabbt om min rutt, eftersom nästa byte skulle bli för tight. Jag bestämde att ta bussen hela vägen till Stenungsund och ta tåget därifrån.

När jag kom till Stenungsund såg jag att bussen som går till mitt hem stod inne på stationen. Jag funderade en sekund och gick fram till chauffören och frågade om han skulle åka nu? Det skulle han. Jag övervägde om det var roligare att vänta på tåget i en halvtimme eller ta bussen och vara hemma om en halvtimme. Jag valde bussen. Det var dumt. Mycket dumt!

När jag kom till Ödsmål kom jag på det. FAN! Den här bussen ska in i Talbo. Jag kommer aldrig komma hem. Vi hamnar i diket. Det är ju med all sannolikhet inte sandat i Talbo. Detta var sant. Vi körde i diket. Jag har spenderat kvällen med en styck busschaufför och en styck medpassagerare i ett dike. I en timme väntade vi på att bärgningsbilen skulle plocka upp oss ur diket. Det mest skrattretande var att under tiden vi stod där, så gick det två tåg förbi. Jag hade med andra ord hunnit hem två gånger. Men som jag sa till busschauffören: Då hade jag ju kanske aldrig fått veta hur man får upp en buss ur ett dike.

En ljuspunkt i bedrövelsen. Det var i alla fall sandat upp för backen till min lägenhet. Det var ju positivt.

Nu tänker jag sova. God natt!