När jag gick hem från jobbet igår gick jag jätteförsiktigt för att inte halka. När jag gick till jobbet idag gick jag jätteförsiktigt för att inte halka. När jag gick till bussen ikväll gick jag jätteförsiktigt för att inte halka. Men vet ni, det var inte halt, inte egentligen. Så vad hände? Jag slappnade av. Jag satt i min slummer på tåget och höll nästan på att somna när högtalarrösten plötsligt ropade ut "Nästa station Svenshögen...Svenshögen". Jag rycktes ur mina drömmar och ställde mig vid dörrarna för att inte missa avstigningen. Dörrarna öppnades och jag satte ner foten på perrongen. SWOSH! Så låg jag där, som en liten hög. Jag kände mig otroligt fånig, men ärligt talat, jag har ALDRIG i mitt liv känt så hal is! Har ni sett Ensam Hemma, när tjuvarna ska gå upp för trappan men pojken har hällt vatten på den så det är svinhalt. SÅ halt var det!

OK, jag vet att ingen normal människa är ute och går i Svenshögen så här sent, men LITE sand kan ni väl slänga ut så inte galna Cykloppser måste halka runt mitt i natten när de är trötta och kommer hem från jobbet...som för övrigt är det tråkigaste jobbet i världshistorien på helger. BlondinBella var förresten och hälsade på mig...eller en kopia av henne iaf. Hon undrade om apoteket var stängt idag...som fanns bakom henne...med nerdragna rullgardiner... Jag funderade på att säga att: Nej, de har öppet, det är bara det att de är vampyrer, så de tål inte solen"...men jag vågade inte.